ঋগ্বেদ ০৫।৩৯

৩৯ সুক্ত ।।

অনুবাদঃ
১। হে বজ্রধর ইন্দ্র! তোমার রূপ অতি বিচিত্র। হে ধনাধিপতি। মহামুল্য ধন তোমারই দেয়, অতএব তুমি এ উভয় হস্তে আমাদের প্রদান কর।
২। হে ইন্দ্র! তুমি যে কোন খাদ্য উৎকৃষ্ট বোধ করে, তা আমাদের প্রদান কর আমরা যেন তোমার অসীম খাদ্যদানের পাত্র হই।
৩। হে বজ্রধর ইন্দ্র! তোমার দানশীল চিত্ত অতি উদার বলে তুমি আমাদের সারবান খাদ্য প্রদান করতে আগ্রহ প্রকাশ কর।
৪। ইন্দ্র! ধনসম্পন্ন, তোমাদের নিরতিশয় পূজনীয়, তিনি মানব গণের অধিপতি উপাসকগণ প্রাচীন স্তোত্রদ্বারা স্তব করবার জন্য তার আশ্র”য় গ্রহণ করে।
৫। এ ইন্দ্রের নিকটেই কাব্য এবং বাক্য এবং উকথসমূহ উচ্চার্য, কারণ তিনি স্তোত্রবাহক, অত্রিপুত্রগণ তারই নিকটে স্তোত্র সকল উচ্চৈ:স্বরে উচ্চরিত ও উদ্দীপিত করছেন।

HYMN XXXIX. Indra.

1. STONE-DARTING Indra. Wondrous One, what wealth is richly given from thee,
That bounty, Treasure-Finder! bring filling both thy hands, to us.
2 Bring what thou deemest worth the wish, O Indra, that which is in heaven.
So may we know thee as thou art, boundless in thy munificence.
3 Thy lofty spirit, far-renowned as fain to give and prompt to win,—
With this thou rendest e’en the firm, Stone-Darter! so to gain thee strength.
4 Singers with many songs have made Indra propitious to their fame,
Him who is King of human kind, most liberal of your wealthy ones.
5 To him, to Indra must be sung the poet’s word, the hymn of praise.
To him, accepter of the prayer, the Atris raise their songs on high, the Atris beautify their songs.

Rig Veda Book 5 Hymn 39
यद इन्द्र चित्र मेहनास्ति तवादातम अद्रिवः |
राधस तन नो विदद्वस उभयाहस्त्य आ भर ||
यन मन्यसे वरेण्यम इन्द्र दयुक्षं तद आ भर |
विद्याम तस्य ते वयम अकूपारस्य दावने ||
यत ते दित्सु परराध्यम मनो अस्ति शरुतम बर्हत |
तेन दर्ळ्हा चिद अद्रिव आ वाजं दर्षि सातये ||
मंहिष्ठं वो मघोनां राजानं चर्षणीनाम |
इन्द्रम उप परशस्तये पूर्वीभिर जुजुषे गिरः ||
अस्मा इत काव्यं वच उक्थम इन्द्राय शंस्यम |
तस्मा उ बरह्मवाहसे गिरो वर्धन्त्य अत्रयो गिरः शुम्भन्त्य अत्रयः ||

yad indra citra mehanāsti tvādātam adrivaḥ |
rādhas tan no vidadvasa ubhayāhasty ā bhara ||
yan manyase vareṇyam indra dyukṣaṃ tad ā bhara |
vidyāma tasya te vayam akūpārasya dāvane ||
yat te ditsu prarādhyam mano asti śrutam bṛhat |
tena dṛḷhā cid adriva ā vājaṃ darṣi sātaye ||
maṃhiṣṭhaṃ vo maghonāṃ rājānaṃ carṣaṇīnām |
indram upa praśastaye pūrvībhir jujuṣe ghiraḥ ||
asmā it kāvyaṃ vaca uktham indrāya śaṃsyam |
tasmā u brahmavāhase ghiro vardhanty atrayo ghiraḥ śumbhanty atrayaḥ ||